Ove Lundell – en rullande legend

Ove Lundell föddes 29 Maj 1930 i Möklinta i Västmanland. Precis som Stefan Everts hade han en motorintresserad pappa och som femtonåring började han sin motorkarriär. Detta gjorde han på cirkus och nöjesfält genom att köra en gammal Indian-cykel runt på vägarna i en så gott som lodrät liten motordrom. Detta kallas dödstunna och han tog tillsammans med sin far sig artistnamnet Ove Vilmer.

När Ove var runt 25 år gammal hade han en fru och två döttrar, och de drog flyttlasset till Varberg. Han fick senare två barn till, en dotter och en son. Flytten till Varberg hade att göra med att den tidens största tillverkare inom cykel och MC låg där, Monark. Han arbetade där som fabriksförare och hans idéer gjorde sig även gällande inom konstruktion och utveckling. I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet jobbade han i Brasiliens Amazonas, i staden Manaus. Där utvecklade han en Monark-moped som var bättre anpassad för den sydamerikanska marknaden. När han kom tillbaka till Varberg arbetade han som produktionstekniker fram tills pensioneringen. En av hans döttrar bedriver idag lantbruk, och i en intervju med

Göteborgsposten berättar hon lite kort om hur det var att växa upp kring Ove Lundell.

Ove var en bred tävlingsförare. Motocross var hans specialgren, men han röjde även framgångar inom trial, enduro, TT och även snöskoter.

I motocross blev han svensk mästare tre gånger, 1955, 1958 och 1960. Han tävlade även internationellt och i lag-VM, Motocross des Nations tog han och det svenska laget medalj 1958, 1961 och 1962.

1955 blev han tilldelad “Stora grabbars märke” av Svenska motorcykelförbundet.

I slutet av 1960-talet och in på 1970-talet var han coach för unga och talangfulla motocrossförare på hemmabanan Annebergsbanan i Varberg.

1984 dammade han av sin tävlingskarriär igen och var med och startade Klassisk motocross. Som veteranförare på både nationell och internationell nivå kunde han fortfarande hävda sig bra i konkurrensen. Att han var känd och uppskattad överallt kan vi idag se bland annat i Nederländerna där det finns en tävling uppkallad efter honom, Ove Lundell Memorial. Här i Sverige har vi serietävlingarna Ove Lundell Trophy Motocross. Klassisk motocross blev Oves sista tävlingsgren, som han åkte fram till sommaren 2001. Den 4:e september 2001 avled Ove och lämnade ett sörjande motorsverige efter sig.

Ove vann aldrig VM individuellt även om han tog tre lagvinster, men en händelse har satt sig i folks minnen. I Wholen, Schweiz året är 1962. Ove Lundell leder stort och är snabbast av alla. Hans lagkamrater ligger efter honom i ordningen men före de andra lagen. Strax före mållinjen saktar han ner och väntar in sitt lag. Sida vid sida passerar de fyra lagkamraterna mållinjen och tar VM-guld. Man kan endast tänka sig hur en sådan händelse gav sig uttryck på läktarna, hur öronbedövande de stående ovationerna torde ha blivit. Endast en sann lagkamrat och idrottshjälte kan försaka sina egna prestationer och mål till förmån för lagets framgångar. Det som var Oves stora styrka var hans generositet, laganda att han alltid hade positiva saker att säga om sina medtävlande och konkurrenter.

Vila i frid Ove Lundell. 1930-2001